rykten som får en att brista ut i skratt

Tydligen har jag och Jeffery gjort slut. Han har under en period jobbat på Roaster i Luleå för att samla ihop pengar till ett hus som han nu köpt.

Jag dog när jag hörde det! Hur kan ett sådant rykte uppkomma? Har någon luleåbo ens sett honom på roasters. Och vart tusan är huset?

Och så vitt jag vet, så lever vi nu ihop i Göteborg. Har inte varit i luleå på 5 månader. Här jobbar han som kock, och något hus har jag inte sett skymten av.

lustigt

Nu stänger jag av, min kropp och min själ för känslor jag inte längre vill känna. Jag stänger av den delen av mitt liv, som jag inte längre vill ha. Jag är trött på att gråta meningslösa tårar bara för att jag är mer människa än vad jag borde vara.

försvinna

Ibland vill jag bara stänga av min telefon, och kasta datorn i väggen, så att den inte längre fungerar. Jag vill stänga ute allt förutom mig själv för en tid. Leva i en värld där endast jag existerar. Så att jag slipper tänka på någon annan än mig själv.

ego

Hej

Jag skulle kunnat se filmerna jag hyrt just nu, och ätit ostbågarna jag köpt. Men det gör jag inte. För att jag är så extremt korkad. Istället har jag ont i magen och vill gråta. Hejdå.

som alla andra

Eftersom alla andra gör det, så gör jag likadant. Visar bilder på mina senaste inköp dvs. Valde att shoppa loss lite, då jag fick "lönespecifikationen", för bloggen. 5000kr har jag tjänat denna månad, på alla er som tittar in här. Tack!

vuxna människor

Och helt plötsligt slår det mig; när vi funderar på att köpa lägenhet. Fan vad vuxna vi har blivit.

Lägenheten

älskar dig

Det skriker i hela mitt huvud, tårarna rinner. Jag är rädd. Jag vill inte att du ska bli en ny "Tony Mattsson".

Göteborg

Göteborg är fint. Jag jobbar och trivs på min arbetsplats. Det var längesedan jag verkligen tyckte om att gå till jobbet på morgonen, det gör jag nu. Kändes som en börda att vistas på min förra arbetsplats, det gör det inte här. Här ler jag, när jag promenerar på stadens gator.

Det enda som gör mig stressad, är faktumet att vi endast har kvar denna lägenhet fram till 31 aug, måste hitta en ny snart. Och det är verkligen inte lätt. En sak till ger mig negativa tankar, jag är alldeles för snäll, och så extremt trött på det. För att jag aldrig vill göra någon arg, ledsen, eller framförallt besviken. För besvikelse är det värsta.

så förbannat trött

cowboy

När vi var i Filippinerna, så passade vi på att träffa Malin och Simon, som vistades där samtidigt. Vi möttes upp på deras hotell, åkte jeepney(typ minibuss), kostar inget, var första gången för dem. Spenderade tid på en väldigt mysko cowboybar som spelade hårdrocksmusik, vistelsen blev inte långvarig. Gick vidare till en pianobar där stämningen var betydligt bättre. Kvällen avslutades med promenad, och rånförsök på Simon. Väldigt trevligt, förutom rånförsöket då!

Sushi

Katastrof. Jag har typ slutat tycka om sushi. Sushi, som jag älskade så. Jag och Jeffery var och invigde det nya sushi haket som öppnat vid oss, och det var inte ens gott. Inte det minsta. Colan som jag drack till var dock fantastiskt god, älskade cola. Älskade älskade coca-cola.

White Beach

Och så längtar jag tillbaka till Filippinerna, Puerto galera, och White beach. Kan känna doften av havet, sanden mellan tårna. Solen som bränner på axlarna medan vi paddlar kajak, och om vart annat sätter ankare för att snorkla bland korallerna. Det var fantastiskt. Och nästa gång, kommer det bli ännu bättre, och vara ännu längre.

Så det är bäst att jorden inte går under den 21 december, för då spricker denna plan.

Varför är du så snäll mot mig?

Att vara allt, men ändå, otillräcklig.

tjuriga själar, då båda är likadana

Vissa saker förändras inte, från när man är liten, tills man blir stor. Jag får samma raseriutbrott idag, som jag hade för 10 år sedan, och ännu längre bak än så. Något triggar mig, något gör mig förbannad, förvirrad, rädd, ledsen, besviken, och alla dessa negativa känslor kommer samtidigt. Det betyder inte att jag nödvändigtvis är arg på en person, utan många gånger så är jag arg på världen. Som om ett åskmoln sveper över hela min kropp.

Jag skriker, jag gråter, jag sparkar, jag sliter(tag i allt i min väg), jag stampar i golvet, slänger saker runt omkring mig. Jag skakar, säger elaka meningslösa ord. För att jag är alla känslor på samma gång.

Då behöver jag någon som sätter stopp för detta. Som min mor alltid gjort under alla år som jag bott hemma. Jag behöver någon som tar tag i mig, och håller fast mig hårt så att jag inte förstör något, eller någon. Håller fast mig, trots att jag skriker att jag vill bli släppt. Någon som låter mig vråla, tills rösten skär sig, för att orden i mitt huvud måste ut. Någon som låter mig gråta fram till att tårarna blir snyftningar, och i sin tur gör det svårt att andas. Fram till att tårarna är slut, och kinderna röda av saltvatten.

lugna ner dig therese