Campylobacterinfektion

Fick ett samtal från Stadsvikensvårdcentral idag. Har mått skit sedan 13 mars. Mår fortfarande skit. I torsdags började jag kräkas,åkte till doktorn, de trodde jag åkt på magsjuka. Men icket. Förtärde tydligen lite bakterier i Filippinerna, campylobacter. Är nu anmäld till smittskydsinsitutet(soft). Nu vet jag iaf, att jag troligtvis kommer bli frisk inom en snar framtid.

Göteborg

Har inte allt för mycket att säga. Jag har slutat tänka. Nu ska jag bara leva.

speciell person

Alla människor har en egen speciell person. En såndär man älskar mer än allt annat. En såndär som man gör allt för, även fast man ibland inte borde. För att kärleken är så stor. En sådan person man vet, att man alltid kommer att göra allt för. För att man gett dem, sin själ.

En sådan person som man väntar uppe på, när dem varit på äventyr. Trots att man själv egentligen är så trött att man inte orkar hålla ögonen öppna. En sådan person som man skulle köra flera mil för att hämta, mitt i natten, när som helst. Bara för att få vara nära. En sådan person, man skulle köra runt hela staden och spana efter, med oron att personen frusit ihjäl. Då personen eventuellt tagit en promenad i kylan. Den personen som alltid går först.

älskar dig

Tillslut tar hjärtat slut, och jag har sagt. Så många gånger.

inget ar normalt

I detta land ar ingenting normalt, vilket ar skrammande for mig. For dom ar det onormala normalt, det gor mig radd. De lever inte som vi gor, jag respekterar det, men jag accepterar det ej. Kanske ar jag for insnoad i mig sjalv enligt en del, men jag har mina egna asikter och priciper, som jag sedan lever efter. Nagat jag ar stolt over. Har vet jag verkligen vem jag ar. I Sverige ar jag kluven. Konstigt. Jag tackar mina foraldrar for att de lart mig ratt och fel. Battre foraldrar finns ej.

Sitter och lyssnar pa hakan hellstrom, en av alla fina saker som har med sverige att gora. Nar jag ar har, inser jag hur fantastiskt Sverige ar.

En bild pa fina Sofie, och hennes man. Pa deras egna dag.