farfar

2002 flög min Farfar för första gången i sitt liv, helt ensam. Starkt gjort tycker jag, en av de många saker jag beundrar honom för. Han flög från luleå-stockholm, från stockholm-göteborg. Då han var i stockholm och skulle till göteborg, så blev han plötsligt röksugen. Då farfar rökt sedan han var 13(?), så kan man tänka sig att röksuget är rätt kraftigt.

Han frågade någon på flygplatsen vart han kunde röka, de visade vart han kunde gå ut. Men sa att han sedan måste ta en annan väg in, genom säkerhetskontrollen.

-De ville väl muddra mig, så att jag inte hade något konstigt på mig. Men fan heller. Genom någon säkerthetskontroll ids jag inte gå. Istället gick jag in på toan och rökte!

Rebellisk farfar, fin farfar!

fin man

En historia om Jeffery...

För ett par veckor sedan sprang jag omkring i ett par relativt förfallna skor. Fina skor, sköna skor. Jeffery gillade dem inte.

-Therese, ska du inte slänga dem?
-Therese jag sliter sönder dem. (vilket han försökte ett par gånger)
-Therese nu klipper jag sönder dem, vart är saxen?

-Neeeeej, jag gillar dem. Sluta, SLUTA då!(han slutade)

Ett par dagar efter "jag klipper sönder dem" incidenten, står jag i hallen och tar på mig skorna. Dragkedjan på ena skon har krånglat till och från, denna gång gick dem på galant. Då det var dags för ena skon, gick det lite sämre...

-Jeffery, titta, här har den inte varit trasig tidigare. Dragkedjan är av...men nu har du ju fått som du vill.

..jag slängde dem i soporna.

Några timmar senare..

-Therese, kom jag måste berätta en sak....Jag klippte sönder skorna.

Jag blev inte galen, jag skrattade bara. Och kramade honom. Haha, de var rätt fula ändå.

livet

Varje gång jag börjar skriva ett inlägg, så blir det ofta alldeles för personligt. Istället hamnar det i utkast, jag har massor med utkast. Utkast som jag sparar för att själv kunna läsa. Utkast som handlar om kärlek, fina händelser, ilska osv. Sådant som jag vill berätta för hela världen, men ändå hålla för mig själv.

De senaste åren så har jag växt mycket som person. Jag har vågat massor, och jag vågar fortfarande. Just nu är jag livrädd. Snart sätter jag mig på ett plan mot arn-pek-mnl. Jag ska flyga själv, så långt. Är nervös, osäker. Men det ordnar sig, det löser sig. Allt löser sig tids nog. Jag klarar av så mycket mer än vad jag tror. Denna resa har jag velat åka på otroligt länge, känns fantastiskt att det verkligen händer.

När jag kommer hem, eller när vi kommer hem. Ska ska vi packa ihop våra tillhörigheter, städa ur lägenheten och flytta söderut. Till Göteborg, har fått tag i en tvåa, som vi har fram till sista augusti. Alltså om det skiter sig, eller om vi inte trivs, så är vi inte fast. På så sätt känns det helt ok. Varken jag eller Jeffery har tidigare varit i Göteborg, och vi känner knappt en själ. Just därför vill vi dit. För att kunna börja om på nytt, och skapa ett eget liv, slippa se samma människor, och samma gator. Men nu när det börjar bli verkligt, så är det även det som skrämmer mig.

Jag kommer inte kunna åka hem till min far eller mor, när jag vill. Jag har inte mina systrar där, inte Angelica. Det kommer bli annorlunda, det kommer vara tufft. Jag kommer inte kunna spendera tid med min farfar, jag vet inte heller om han har orken för att hälsa på. Farfar som jag beundrar så, en sådan fantastisk man. Jag vill ta dem alla med mig. Jag vill göra allt för mina nära älskade, jag vill ge dem allt. Men jag gör det inte. Mycket för att jag själv vill göra så mycket.

Jag känner mig otillräcklig. Det känns som om jag kunde göra så mycket mer. Om jag spenderade mer tid med min farfar, så kanske jag hade vetat vad han önskar sig i födelsedagspresent, istället för att undra?

fantastisk

Jag sitter ensam i lägenheten en lördagskväll, tårarna rinner ner för mina kinder, jag har svårt att andas. För jag hittade just den mest fantastiska bloggen, någonsin. http://rodeo.net/niotillfem/2009/10/det-sorgligaste-jag-vet/

20 dagar

Fint att vara allergisk mot mat, då jag älskar att äta. Frågan är bara om det är gluten eller laktos, eller båda. Hur som, allt som jag älskar(i mat form). Bröd och glass.

Hard day at work. Plus att jag jobbar imorgon. Orka, känns sjukt jobbigt. Hade typ velat sova nu. Är hos mami, har skrivit på ännu mer papper och myst med liten Pelle.

Det är bara 20 dagar kvar ny, wiho! Wihowiho!

puss på sjuk liten jeppri

stress

Jag undrar om jag alltid kommer att vara samma människa. Tjejen som aldrig kan fatta egna beslut. Tjejen som kan ringa till mamma mitt i nätterna och gråta hejdlös så knappt ord kommer fram..för att hon inte vet vad hon ska ta sig till med livet. Har extremt svårt att hålla ordning på mitt liv. Eller så tror jag att det är helt kaos fast det inte är det.

Och jag insåg just, att jag är mer lik dig än vad jag tidigare trott.

Gud gav mig fel hand.

visum

Har fått hem mitt visum, känns fint. Då slipper jag oroa mig över det. Tog inte ens en vecka att få hem det. Tog mig även till gymmet idag, trots att jag egentligen inte ville. Har betalat alla räkningar för två månader framöver. Sedan väntar nya ett par dagar efter vi kommit hem igen. Känns inte fullt lika roligt.

Sitter på jobbet, började 11. Klockan är nu 13, jag har inget att göra fram till kl 16. Om ingen drop in kund kommer dvs. Är trött, eller egentligen inte trött, mest uttråkad. Vill egentligen inte ens vara vaken. Om det vore möjligt så hade jag gärna sovit dehär 23 dagarna som är kvar tills jag försvinner för en tid.

Tror man är ganska utsatt som tjej att resa ensam från stockholm till kina, kina till filippinerna.

Dagarna går alldeles för sakta. Och jag saknar mer för var dag som går. Framförallt längtar jag efter min fina. Nu är det 24 dagar kvar. En vecka har gått och mitt hjärta har redan stannat upp för att sedan slå dubbelslag 4 gånger.

drömmar

På tal om sjuka drömmar..kändes som om den pågick i flera timmar. Hade en massa tuggummi som fastnat på mina tänder. Ungefär som det kunde göra då jag hade tanställning. Jag slet och drog, och drog och slet. Men tuggummit försvann aldrig. Otroligt frutstrerande. Tur att jag vaknade tillslut!

Tog mig till gymmet, även idag. Har träningsvärk i ben och rygg så att jag vill gråta. Nu får det vila en dag eller två, så sätter jag fokus på andra delar av kroppen..

Spelade bingolotto med min käre farfar idag, och tametusan så vann jag! En ny lott, yes!:)

Saknar min partner oerhört, det är jobbit. Min fina Jeffery. Men snart så snart, sitter jag på planet mot pussar igen.

Har drömt att alla dött från mig inatt. Och jag kunde inte rädda dem. Jag kände mig så otroligt hjälplös. Just därför är det så svårt att leva i en värld utan dem man älskar.

en såndär människa

Det finns sådana människor som man gör allt för. Trots att man inte alltid borde, trots att det kan orsaka lidande för en själv. Men jag orkar inte kämpa emot längre. Det är väl såhär jag är skapt antar jag. Ibland, när jag tänker efter, så är du den klokaste människa jag någonsin mött, som nu. Man ska aldrig bli för kär, man ska aldrig ge sig själv helt och hållet till en annan person, man ska inte bli beroende. Man ska inte förlora sig själv. Men både du och jag är förlorade. Och just nu, är det, det bästa som finns.

Då bestämde jag mig, vill inte leva en dag, utan vetskapen om att du är min.

Idag är jag en glad tjej. Självklart gör din röst mig lycklig. Har världens sötsug.

26 dagar..

tomhet

Seg dag på jobbet. Inget att göra, grinig chef. Gör allt för att ta mig därifrån. Snart e jag ensam också, då Emma slutar. Då kommer dagarna kännas som en evighet. Har kört ett mördarpass på gymmet med Beatrice. Orkar knappt lyfta mina armar, vilket betyder en sjuhelvetes tärningsvärk imorgon.

Jag räknar ned tills vi befinner oss i samma världsdel, samma stad, igen. 27 dagar.

faak

Självklart är det något som alltid ska krångla. Efter en del tårar, och panikattacker så samlade jag mig och ska nu lösa problemet på bästa sätt. Våra flyg är inställda. Man ska dock få tillbaka pengarna, hoppas det inte tar allt för lång tid. Ska ringa air china imorgon, och supersavertravel där vi bokat biljetterna och se vad som kan göras. Har hittat nya fina biljetter. Drygt 1000kr dyrare, men betydligt bättre flygbolag samt flygtider!

Problemet är dock att jag redan hunnit skicka in visumansökan, med den inställda flygrutten. Skit. Posten hämtar det dock inte förän imorgon kväll, så jag kanske hinner!

08.00 öppnar air china imorgon. Så det blir att vakna tidigt.

tack för mig, leverpastej!

filippinerna

Har skickat iväg min ansökan om visum. Nu håller jag tummarna att det godkänns och hinner skickas tillbaka till mig föra avfärd. Gör det inte det, så måste jag göra ett nytt pass. Men nog göre det.

Har förövrigt ett fetingblåmärke där de gav mig twinrix vaccinet. Och Dukoral smakar då fan inte hallonsaft. Höll på att spy.

puss på min jeppri

puss

Allt ordnade sig fantastiskt bra. 17 februari lämnar jag Luleå för en tid. Närmare bestämt 4 veckor. Känns fint, behöver vila upp mig. Åker till Filippinerna och möter upp Jeffery där.

Längtar till morgondagen. Då kommer jag att få säga, det jag längtat efter så länge. Och slå näven i bordet en aning. Vad som händer med framtiden, återstår att se. Men på detta är jag less. Allt brukar ju ordna sig om man verkligen vill. Eller..allt kommer att ordna sig, för att jag vill det.

Jag kanske inte är värd 4382 kr..

blåsrör

Öm. Måste berätta en rolig grej. Har ett blåsrör här hemma, ett sådant man skjuter pilar med. Har provat ett par gånger under Jefferys "övervakning", igår provade jag själv, utan hans uppsikt. Hans exakta ord var "Var försiktig nu så att den inte studsar tillbaka i ditt öga". Och vad tror ni hände? Japp, den studsade i ögat, gled över ögonlocket och skrapade ögonbrynet. Började dock garva, han trodde mig inte då jag sa att jag träffat ögat..men han fick allt se.

Och nu var det inte roligt längre.

Ibland beter jag mig som en stalker. Det är helt ok tycker jag.