tjuriga själar, då båda är likadana

Vissa saker förändras inte, från när man är liten, tills man blir stor. Jag får samma raseriutbrott idag, som jag hade för 10 år sedan, och ännu längre bak än så. Något triggar mig, något gör mig förbannad, förvirrad, rädd, ledsen, besviken, och alla dessa negativa känslor kommer samtidigt. Det betyder inte att jag nödvändigtvis är arg på en person, utan många gånger så är jag arg på världen. Som om ett åskmoln sveper över hela min kropp.

Jag skriker, jag gråter, jag sparkar, jag sliter(tag i allt i min väg), jag stampar i golvet, slänger saker runt omkring mig. Jag skakar, säger elaka meningslösa ord. För att jag är alla känslor på samma gång.

Då behöver jag någon som sätter stopp för detta. Som min mor alltid gjort under alla år som jag bott hemma. Jag behöver någon som tar tag i mig, och håller fast mig hårt så att jag inte förstör något, eller någon. Håller fast mig, trots att jag skriker att jag vill bli släppt. Någon som låter mig vråla, tills rösten skär sig, för att orden i mitt huvud måste ut. Någon som låter mig gråta fram till att tårarna blir snyftningar, och i sin tur gör det svårt att andas. Fram till att tårarna är slut, och kinderna röda av saltvatten.

lugna ner dig therese