balans

Galen och kan icket sova. Då skriver jag. Panikslagen till viss del. Nu har jag dock satt upp ett nytt mål. Eller vi har ett mål framför oss. Något jag verkligen vill, något som kommer att göra mig lycklig. En del saker får dock mitt hjärta att blöda, familj, farfar, min son. Jag fattar inte alltid de bästa besluten, ibland tänker jag för mycket på mig själv. Eller egentligen inte. I huvudet så sätter jag alla mina nära och kära i främsta rummet. Men det blir ändå fel. Jag önskar att jag var en bättre dotter, ett bättre barnbarn, en bättre mor. Saker och ting blir dock inte alltid som jag vill. Eller tänker att de ska bli. Jag gör inte alltid som planerat. Jag vet inte när jag ser klart. För jag vet inte vad klarhet är. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Jag är alldeles för velig. Ibland ljuger jag för mig själv. Mest på grund av rädsla. Jag frågar mig själv om jag någonsin kommer lära mig, av alla de felaktiga besluten jag tagit hittills och kommer att ta.

Jag har dåligt samvete över mycket. Just nu, så önskar jag att allt såg annorlunda ut.