arg

Arg har jag varit, ett par dagar nu. Eller egentligen är jag inte arg, jag är superglad. Men så fort jag öppnar munnen, så pratar jag argt. Jag kan inte låta glad/positiv/munter. Vem jag än pratar till, så ryter jag. Jag har gråtit i ett par dagar nu, varje dag. Åt ingenting. Mest över att jag låter arg när jag är glad, och för att det blir för mycket. Jag har också insett att det inte spelar någon roll om jag, ber om en sak, och får som jag vill. För jag låter ändå lika arg, och gråter precis lika mycket.

Jag vet precis när jag beter mig på detta sätt, när min kropp inte fungerar som jag vill att den ska. Jag beter mig såhär, en vecka, varje månad. Jag vill bara att det ska ta slut. Jag börjar tycka att min pms, är extrem. Så pass att jag borde uppsöka hjälp. Det tycker nog även de i min närhet.

Sitter här med en fet påse godis. Då menar jag ett-kilo-fet. Har ätit en tio styckna chokladbitar nu. Vill inte ha mera. Ont i magen. Har gjort bort arl uppgiften nu. Då kan jag kryssa bort en sak från min "to do list". Det känns bra. Känns dock mindre bra att jag inte skrivit mitt nationella tal än. Men, tänkter att jag ska ta en plugg kväll, nu, idag. Förhoppningsvis får jag en massa gjort. Då har jag färre saker att vara arg över.