Ett år och fyra månader.

Jag vaknade pigg vid nio, jag sov till elva. Jag ville inte vakna. Jag har ont i magen av saknad. En otroligt underlig känsla. Det känns som om jag vill springa till dig, men det skulle antagligen ta betydligt längre än om jag väntar tills flyget går, om 19 dagar. Det känns som om du finns runt hörnet, men jag vet att det inte är så. Det känns som om jag vill springa runt hela Stockholm och leta efter dig, men jag vet att det är lönlöst.

Vi ses snart, och snart kommer snarare än vad vi tror. Hela mitt hjärta är ditt.