Det gäller att lära sig tolka kroppens signaler, till en viss del kan jag det, men blundar ofta. Vaknade på morgonen, tänkte inte bege mig till skolan. Kände mig indirekt levande död. En kvart innan jag började tog jag mig dock i kragen och hävde mig dit. Sprängande/ilande huvudvärk, rinnande ögon, täppt näsa. Pollen var min första tanke. Begav mig till skolsköterskan för ett få hennes åsikt. Kände att febern kom krypande, 38 grader. Tror hennes exakta ord var:

- Du ser helt utslagen ut. Gå hem, lägg dig och sov och kom inte tillbaka förens nästa vecka.

Ibland behöver jag någon annan som sätter ner foten, och bekräftar min sjukdom. Trots att jag egentligen vet hur det ligger till.

Gjorde även ett till syntest, blir att boka tid hos optikern. Ser hälften så mycket med mitt högra öga, som med det vänstra. Kanske det är en bidragande orsak till huvudvärken jag haft på sistone.

Kom hem kring tio, med drygt en och en halv timme skola. Lade mig och sov, vaknade för ett par timmar sedan. Ska strax krypa till kojs. Kanske kommer min prins smygandes ner i sägen bredvid mig om ett par timmar, jag hoppas på det.

Ska snart börja boka mina körlektioner, känner redan nu hur enorm nervös jag kommer vara, då jag har min första. Kan även meddela att jag fyller år om mindre än två månader nu. Men trots det, så känns det väldigt långt bort.