Begränsningar

Hade nyss ett långt samtal with my love, en del saker gjorde mig lyckligare än andra. Hur som helst, det är så mycket jag vill just nu. Finns en del begränsningar som stoppar mig.

Det senaste halvåret har jag vuxit rejält som person, hittat mig själv, pusslat ihop bitar som saknats, läkt. Jag vet vad jag vill, jag vet även att Sverige inte är platsen för mig. Jag måste säga att det märks när jag börjar bli frisk, då sätter hjärnan igång och producerar tankar som aldrig förr. Jag har släppt på gränserna, gjort saker jag aldrig drömt om att göra. Det senaste halvåret är även den lyckligaste tiden i mitt liv, har aldrig tidigare mått så bra. Drömmar har jag alltid haft, drömmar kommer jag alltid ha. Jag är en sådan person som vill förverkliga mina drömmar, till vilket pris som helst.

Man vet inte vad man har för plats här i världen, vilken plats som är just ens egen, förän man hittat den. Dvs, jag har redan konstaterat att Sverige inte är platsen för mig, nu gäller det bara att se resten av världen för att kunna besluta vart jag platsar. Här kommer alla begränsningar in i bilden. Den största av dom alla är skolan, har ett och ett halvt år kvar. Det känns otroligt tungt, jag är hemskt skoltrött. Inget är roligt när man är less. Jag önskar verkligen att jag kunde ta en väska, packa den och försvinna.

Rik och berömd är väl vad de flesta satsar på. Det har även varit mitt mål, tills idag. Jag har sett det som att det inte är nån mening med livet, ingen mening med döden om man inte jobbat upp sig så att ens namn blir ihågkommet långt efter det. Att vara rik och berömd gör en lycklig, vilket är säkert. Nu idag har jag kommit fram till att rikedomar och berömmelse inte är det jag strävar efter.

För er som inte vet, så går jag andra året på frisörskolan. Så efter avslutad skola är det frisör jag kommer vara. Jag är inte säker att det är de jag kommer jobba som. Jag skulle vara lika lycklig om jag var diskplockare på en liten krog i Italien om Italien var platsen för mig, eller skoputsare i Fillippinerna. Här kommer vi till en del av vårat samtal, jag vill se världen med dig, jag vill dela allt med dig, uppleva allt med dig. Jag Therese Isaksson, klarar mig inte utan min kärlek, jag behöver dig Jeff. Du sa att kärleken inte har några gränser, gränser finns, men det gäller att tänja på dem. Jag känner att jag behöver se världen, jag vet inte om jag kan vänta ytterligare ett och ett halvt år.

Med andra ords skulle jag vilja säga att jag har kommit fram till att framgång inte är något jag söker. Jag söker lyckan, jag är lycklig, jag har personen jag vill finna lyckan tillsammans med. När börjar min resa?

Therese