frisör

Så kommer det en såndär dag, då jag älskar mitt jobb...

Eftersom jag var galet blyg under mina yngre år(typ fram till då jag var 13), så blyg att jag knappt vågade öppna munnen, svara på tilltal, prata med folk. Så tar jag nu ut min nyfikenhet på mina kunder. Ibland känns det som om jag verkligen frågar ut dem...

Idag klippte jag en bankman. Då jag fått klart för mig vad han jobbade inom, så kom frågorna..
-Hur länge har du jobbat med det?
-Vad innebär det, vad gör du inom jobbet?
-Vad har du för utbildning?

..sedan blev det roligt, han jobbade mest med lån..

-Jaha, men vad händer om någon tar ett lån och dör?
-Om man typ är 101 år och håller på att dö, får man ta ett lån då?
-Alltså kan man typ ta massor med lån, göra allt man vill för pengarna, och sedan ta livet av sig för att slippa betala av det...om man ändå gjort allt man vill göra i livet. Det måste funka..
-Har du varit med om något sådant?

Vill man veta, så måste man ju fråga.