Skjut mig. Det är så mycket enklare att bara ge upp, än att försöka. Just nu vill ge upp. Förbannade skit rapport. Jag förstår inte. Jag vill bara blunda, och glömma, att jag måste skriva den. Jag vill bara skita i det hela. Men jag kan inte.

Det är alltid mycket enklare att ge upp, ge upp om något går dåligt, eller, inte går alls. Jag kan inte ge upp, så nu sitter jag istället framför min förbannade jävla dator och försöker. Medan tårarna rinner, föra att jag är så jävla förbannad. På mig själv.

Förövrigt så tror jag något mysko pågår här i lägenheten. Våran ytterdörr står på glänt, allt för ofta. Bokstavligen talat. Trots att man stängt dörren, så står den öppen. Igårnatt gick jag upp för att låsa dörren, jag ryckte i handtaget för att försäkra mig om att den verkligen var låst. Jag sa det till Jeffery högt. Dörren var verkligen låst....

Imorse då Jonas klev upp, efter en natt på vår soffa säger han att ytterdörren står öppen. Frågorna blev många, har någon av oss gått i sömnen och öppnat den? Har någon annan än vi, nyckel till lägenheten? Låste jag verkligen dörren? Jag vet att jag låste den. Hm...