måndag 14 december 2009

Har inte kunnat sova inatt. Min axel/arm har dödat mig. Eller, sovit har jag nog, ett par minuter eller så. Eftersom jag vaknat varje gång jag råkat vrida till armen. Till slut gav jag upp med sovandet, och väckte min kära. Han gjorde ett par tappra försök med massage och diverse knäckningar..det hjälpte icket. Jag promenerade till skolan, och min dag har mest bestått av dödsångest..

Under samhällsen smsades det en hel del och lyssnades väldigt lite på Kerstin:

Therese
-Petra
Har sjukligt ont i axeln, kan typ inte röra armen, har vaknat hela natten
Therese-Petra
Jag har typ cancer i armen, eller så har jag fått en blodpropp..
Therese-Petra
Min arm dödar mig

Petra-Therese(petra har troligtvis svininfluensan trots att hon vaccinerat sig)
Har ringt vårdcentralen, de skulle ringa klockan tio(nu 10:23), troligt..
Petra-Therese
Tycker du jag ska ringa upp?
Therese-Petra
Tror inte det är någon ide, de ringer nog, tids nog. Eller så ringer du upp?
Petra-Therese
Jag hoppas jag dör inatt.

Jag och Petra promenerar upp för alla satans trappor påväg till samhällslektionen då följande konversation växer till liv:

Therese-Petra
Det hade verkligen inte gjort något, om jag bara ramlat baklänges, ned för trappan och dött.

Behöver jag säga mer om hur min dag varit...nej, trodde inte det.

2 kommentarer:

p sa...

två grymt taggade brudar alltså! ;)

Kajsa sa...

Ibland förstår man ju bara inte varför man lever ..