Och de två pilträden, växte sammanflätade för evigt.

Idag hade jag kunnat döda. För ett par timmar sedan hade jag kunnat döda. Men sedan satte jag mig i bilen och körde en sväng, med min far. Efter det gick jag vidare till körskolan, där min körlektion gick sjukligt bra. Om jag inte varit påväg till storstaden så hade jag haft körkortet i min hand, snarast. Nu får jag vänta tills november.

När jag sedan promenerade hem, med ett leende på läpparna så drog ett mycket underligt lugn över mig. Jag stannade upp och tänkte på hur fint mitt liv är. Det finns inget jag saknar, och jag har en brilliant karriär framför mig.

Jag insåg även att det ligger väldigt mycket logik i det du säger. Men ibland förstår jag inte det, även fast du berättar. Även fast jag egentligen förstår, så förstår jag inte. Nu förstår jag.