Våra ord fann jag nedskrivna på baksidan av en bok.

"Var inte rädd", mumlade jag "Vi hör ihop."
Jag överväldigades plötsligt av sanningen i mina egna ord.
Det här ögonblicket var så perfekt, så rätt. Det fanns inga tvivel.
Han lade armarna om mig och höll mig intill sig...Det kändes som om varenda nervråd i min kropp sprakade och glödde.
" För all tid", instämde han.

Jag läste detta, jag rös, jag rodnade, jag fällde tårar.