Vad hände?

Plötsligt blev allt fin, allt bra, bara för mycket. Verkligen för mycket.

Jag hatar att du inte unnar mig denna chans. Men det spelar ingen roll, för jag tar den ändå. På något vis. Jag kommer aldrig förlåta dock. Aldrig.

Jag har så mycket som pågår just nu. Så mycket att fundera på, så mycket att planera. Min hjärna klarar inte av det. Men, snart flyr jag från allt detta. Vet inte om det kommer göra saken bättre eller sämre. Det återstår att se. Jag flyr med en väska i ena handen, och min kärlek i den andra. Kommer jag någonsin tillbaka, frågar jag mig själv.