Nu andas jag lite lättare. Gårdagen var kaotisk, var nog mest jag som var kaoset. Tror att jag skrämde mig själv mer än någon annan.

Blev en tidig morgon, sov otroligt gott, allt kändes nytt på något vis. Med min man tätt intill. Hur som helst så klev jag upp tidig:t för att möte Petra i stan. Vi kilade till exotic och åt deras fantastiska lunch buffe. Sedan barr, det av till skolan för avslutningsfika tillsammans med ettorna och lärarna. Var inte där många sekunder för sedan bar det av till körskolan där jag hade min första körlektion. Vilket gick bra, nervös var jag dock. Körde lite med min far efter det.

Sedan, efter ett samtal från min man, bar det av till Piteå tillsammans med Petra. En liten roadtrip, inhandlade färdbränsle i form av godis och chips på bergnäset. Varmt var det i bilen. Ac:n luktade inte allt för gott.

Väl i Piteå, så trippade jag och Petra runt i den lilla staden medan Jeffery var på någon form av jobbintervju. Efter ett tag, efter ett par minuters prat om den berömda pite-doften, så konstaterade jag att:

Småstaden i Piteå påminner om Stockholms gamla stad. Med ett undantag, den otroliga oundvikliga aromen av bajs-lök och nyblommad hägg.

Piteå, den charmiga lilla staden som luktar bajs.

No offens till er pitebor, men ni lever bokstavligen talat i skiten.

Nu ska jag försöka sova, det tänkte jag göra redan för en timme och en kvart sedan. Men lätt hänt att fastna framför datan. Så, jag skyller på den. Imorgon börjar jag jobba. Det känns inget vidare, men 4,5 timme ska jag väl klara av.

Jag kommer ha svårt att sova, för faktumet är att jag aldrig kommer vänja mig vid att sova utan den jag håller kär.