Jag tog tag i städningen, jag började bra. Sedan gav jag upp. Nu ska jag ta ett sista ryck, sedan sätta på någon snyftfilm och drömma om min pojkvän. Skulle helst av allt bara sluta ögongen, och invänta morgondagen. Men ensam, är jag inte så bra på att sova. Imorgon kommer jag vara lycklig, då får jag träffa mannen som satte min värld i gungning.

När jag väl ligger i sängen, ensam, där i mörkret. Så kommer jag öppna öronen extra mycket. Jag ligger där med ett hopp om att killen kommer och lägger sig bredvid mig. Spelar ingen roll hur långt ifrån varandra vi är, även om det skulle vara praktiskt taget omöjligt. Så finns hoppet där. Precis som de andra nätterna jag spenderat ensam, så ger mig varje knarr i huset en rysning, varje fotsteg. Om dörren öppnas så stannar mitt hjärta, i hopp om att det är kärleken som öppnar.

Det är inte meningen att jag ska sova utan dig,