Jag bloggar för att det känns rogivande. Men de senaste dagarna har det inte funkat, jag har skrivit, men sedan raderat lika fort.

Hur som helst så har de senaste dagarna varit helt underbara. Har bara myst, strosat runt på staden i det fina vårvädret, med mannen vid min sida. Tillsammans har vi planerat att köpa oss en liten bejbis, i fisk-form. Efter mycket om och men, efter vi sprungit runt på stans alla inredningsbutiker och liknande för att hitta oss en fiskskål, så insåg vi att det är jävligt dyrt att skaffa fisk. Plus att det förmodligen är mer tidskrävande än vad man tror att hålla en fisk vid livet. Så vi har lagt den iden på hyllan för ett tag framöver.

Imorgon blir det handledarutbildning inför körkortet, sedan jobbintervju. Hoppas det går vägen!

Till alla som råkat ut för mina diverse gråt/skrik/tjurnings-attacker idag, förlåt. Men jag kan inte rå för att jag är en kvinna med hormonrubbningar och humörsvägningarna det medför. Antar att min man är personen som får ta den hårdaste smällen, xtra mycket förlåt till dig, du förtjänar det inte. Men nu har jag iaf kommit fram till att det är när jag ska hoppa in i min kvinnovecka, jag blir så förbannat känslig. Är även då jag äter som ett svin, konstant. Så det var en jävlig lättnad, slipper jag fundera på om jag är påväg att bli en 100 kg köttbulle.

Just nu har jag huvudvärk och gräslig mensvärk. Så bajs åt det. Så fort det går över, så ska jag fortsätta läsa "när jag hör din röst".

Var ute och sprang idag och J, du har rätt. Så fort det blir jobbigt, så ger jag upp. Jag måste sätta upp ett mål, annars klarar jag det inte. Jag måste även vilja nå det målet. Så ja, hur mycket jag än tjurar och säger emot så behöver jag din hjälp.