Arlanda

Sitter på arlanda nu, längelängelänge tills planet går.

Har bott i en liten medeltida by/samhälle eller vad man nu kan kalla det. Har träffat underbara människor, ätit bröd som smakat salt semla, de felsta timmar har bestått av föreläsningar, vissa mer intressanta av andra. Har bland annat lyssnat på Navid Modiri, för er som vet vem det är. En riktigt härlig man, med mycket att berätta. Vädret har varit sisådär sol men blåsigt, plusgrader iaf och ingen snö. Hoppas det är lika bart på vägarna när jag landar i Luleå.

Känner att jag har hamnat i en "jag vill rädda världen" period, har nog en hel del jobb framför mig. Just nu är filippin-projektet det jag komer satsa på och förhoppningsvis börjar jag snart arbetea tillsammans med fn och milleniemålen, för er som hört talas om dom.

Just nu funderar jag kring hur jag ska få allt detta att gå ihop. Jag blir ständigt mer inspirerad och passionerad gällande frisöryrket. Jag vill lära mig mer och mer, käka kunskap och bli så duktig som möjligt. Samtidigt har jag mina projekt på sidan om, som jag verkligen brinner för. Barnsrättigheter, våra mänskliga rättigheter. Det finns så mycket vi kan bidra med, finns så mycket vi människor kan bidra med. Nu är det dags för mig att bidra med mitt.

Frågan är om detta bara är tonårsfasoner, eller om detta är något jag vill utveckla ännu mer. Men jag vet också att det endast finns 24 timmar på varje dygn, vilket är alldeles för lite. Jag kommer få välja bort saker, vilket är svårt. I första hand kommer jag satsa på min frisörkarriär, får väl rädda världen på sidan om.

Under min helg i Sigtuna har jag bland annat deltagit i en workshop gällande barnkonventionen. Det handlade om att välja ut 15 av 42 artiklar gällande barnsrättigheter. 17 ungdomar ska argumentera och tillsammans komma överens om vilka 15 artiklar som är allra viktigast. Efter två timmar hade vi valt ut två stycken. Med andra ord kan man dra slutsatsen att det är omöjligt. Rättigheter är rättigheter, något man inte kan välja bort.

Det som är tråkigt är att barn inte vet om sina rättigheter, vilket är precis det jag/vi kommer jobba för i filippin-projektet att sprida vidare kunskapen så matt de själv kan ta initiativ och inte bli felbehandlade. Och för vuxna att förstå hur ett barn skall bli behandlat. Barnkonventionen är ingen stiftad lag, men det finns lagar stiftade för att det ej skall vara möjligt att bryta mot dessa artiklar. Av alla länder i världen är det endast USA och Somalia som inte skrivit på denna konvention, varför tål att diskuteras. Detta betyder inte att alla länder efterföljer denna konvention, Filippinerna är ett av dom länderna, och för att kunna förändra något så måste man börja någonstans. För er som tycker det är onödigt att bara fokusera på ett land, säger jag. Det handlar om att fokusera på ett land i taget, man måste börja någonstans. Kunskapen man ger till det landet, kan dom följa vidare. Man får ta en sak i taget helt enkelt.

Vi pratade även om att bidra till världen, mänskliga rättigheter. Vi pratade om att köpa rättvisemärkta råvaror, vilket betyder att människorna som producerat denna mat har jobbat under bra förhållanden, med bra lön och bra timmar. Det fanns dom som tyckte att det var helt onödigt, folk kommer ändå välja det billigare alternativet och till viss del är det sant. Men här handlar det även om att börja någonstans. Börjar du handla rättvisemärkt, kanske dina vänner gör det osv. Till slut ökar efterfrågan på rättvisemärkt, och efterfrågan på det billigare alternativet minskar.

Therese